IN ENGLISH BELOW!
Mycket har hänt. Jag fick färdigt mitt understödjarbrev i slutet av maj och började skicka ut det. Några vänner har redan hört av sig och vill gärna be för mig och det är jag så tacksam för! Jag har börjat få ta emot pengar och jag fylls av tacksamhet till hur människor vill ge till mig - till ett personligt ändamål höll jag på att säga, men det är ju just det det inte är. Så tänker inte jag. Min tanke är ju att detta kommer bli ett år då jag får dra mig närmre Gud och rustas i tjänst för att sedan komma tillbaka till Sverige, som jag tror ligger på min lott, och att i en allt större grad få sprida Guds rike här i mitt eget land. Min förhoppning och övertygelse är att jag, som många andra men ändå på ett unikt sätt, kommer få bli till välsignelse för Sverige.
Jag har även köpt ett nytt pass och fått boende i Redding och således kunde jag fortsätta fylla i min visumansökan. Det är en stor lättnad att det är fixat! Jag kommer bo i en "studentstuga" tillsammans med fyra andra BSSM-studenter, bara fem minuter från kyrkan och omkring 20 minuters cykling från skollokalerna (enligt google maps).
Jag har behövt gå genom en stor sorg senaste månaden. Så många av mina vänner har försvunnit på nästan en och samma gång. Det är mest mina vänner från församlingen. Ad Fontes har en väldigt stor internationell del som mest består av utbytesstudenter som oftast inte är här mer än en termin. Nu åkte de hem till sina hemländer. (Singapore, Colombia, Österrike, Sydafrika etc.) Så av alla dessa är det omkring 10 vänner som betytt mycket för mig och varit en stor del av min vardag som försvunnit, och saknaden är stor. Speciellt stor är saknaden av min fina Michelle från Sydafrika som varit här i två år och har varit på Ad Fontes i princip lika länge som jag. Hon är som en syster för mig och jag saknar henne enormt mycket. Sedan är det David som varit min mentor i två år och som betytt så mycket i min vandring med Gud och som alltid har varit där och stöttat och glatt sig över vad Gud har gjort i mig. David åkte till Indien samtidigt som de andra lämnade, där ämnar han vara från och med nu och när jag träffar honom igen så är det troligtvis ifall han kommer hem på besök eller när jag besöker honom i Indien om ett par år.
Mitt hjärta har alltid varit väldigt ömtåligt och denna tid har bidragit till många tårar och ett tungt sinne. Jag har behövt och behöver mycket tröst och kraft från Gud genom denna tiden. Det är så overkligt hur det "skikt av vänner" som varit mig allra närmast i vardagen plötsligt skalas bort och sedan står jag där kvar med endast de yttre skikten och känner mig mycket ensam och lämnad även om jag antar och hoppas att den känslan inte representerar verkligheten. Man inser inte vilken skillnad vissa människor gjort i ens liv förrän de är borta. Men jag kan fortfarande ha kontakt med dem alla via internet. Det betyder så mycket!
Bild: Avsked av Michelle - det mest hjärtslitande avsked jag behövt genomgå.
Photo: The farewell of Michelle - the most heartbreaking farewell I've ever been through.
ENGLISH
A lot of things have happened and also a lot of progress in my planning. I wrote a support letter in the end of May and began to send it out. A few friends have already contacted me and told me they will pray for me and I'm very thankful for that. I've already began to receive money from people and I'm filled with thanks for everyone who choose to support me financially as well - for my personal achievement I almost sad, but really it's not! That is not what I think. I think that this will be a year when I will be drawn closer to God and equipped for life to come back to Sweden and in an even greater way spread the Kingdom of God here in my own country. My hopes and my belief is that I, like many before me but yet in a unique way, will become a blessing to Sweden.
I have also gotten a new passport and managed to find a place to live in Redding. That made it possible to me to continue my visa application. It feels so good to have it done! I will live in a student cottage with four other BSSM-students. The place is just 5 minutes from church and 20 minutes biking from school (according to google maps).
I've been going through a heartbreaking period the last month. So many of my friends have vanished almost at the same time. Mostly friends from church. My church, Ad Fontes, has a big part international people who mostly consists of exchange students who stay just for one semester. Now they all went home to their own countries. (Singapore, Colombia, Austria, South Africa etc.)
So among those there are about 10 friends who meant a lot to me and was a big part of my everyday life. The loss is heavy, especially my wonderful Michelle from South Africa that's been here for two years and who's been attending Ad Fontes almost the whole time I've been there. She is like a sister to me and miss her SO much! Also, there is David, who has been my mentor for two years and meant very very much in my walk with God and who always has been there and supported and enjoyed everything God has done in me. David moved to India at the same time everyone else moved, and he intends to live there from now on and when I meet him it will be if he comes to visit Sweden sometime or when I go see him in India in a few years.
My heart has always been very fragile and this time of farewells has contributed with many tears and weariness. I have needed and still need much comfort and power from God through this period. It is so surreal how the “layer of friends” closest to me suddenly disappear and how I'm left with just the outer layers and all of a sudden feel very lonely and left behind even though I hope and suppose that this feeling doesn't represent the reality. You don't see the difference your friends have done in your life until they are gone. But I can still have contact with all of them via internet and that means really so much.
